Idag var det så pass varmt att jag kunde rida i t-shirt! Jag välkomnar våren med öppna armar.

 

När jag ändå var i Stockholm passade jag på att gå en sväng på Hööks. Med mig hem kom ett snazzy ljusblått schabrak och en lädergrimma.

 

 

Jag känner att det varit en (för att säga det på lidingösätt) asnajsss vecka. Vi har nästan inga lektioner i skolan som man faktiskt måste åka till skolan för, så jag har inte varit där sen i måndags. Och jag gillar det.

 

Dock så är det ju meningen att man ska jobba med sina uppgifter även om man inte är i skolan, men det där med hemarbete har aldrig varit min grej riktigt. Precis som många andra är jag en sån person som gärna skjuter upp saker till sista minuten. Det kan bli lite stressigt ibland, men det brukar alltid lösa sig på något sätt till slut och bli bra.

 

Jag läste faktiskt en artikel i DN (seriöst ska det vara), om att just egenskapen att skjuta upp saker är en väldigt positiv sak. Argumenten för att det var så var att man, under tiden man skjuter på det där viktiga man måste göra, hinner med en massa andra lägre prioriterade saker. Och under färdens gång kan det komma upp kanske ännu mer viktiga saker, som gör att den grejen man skulle göra från början blir ganska lågprioriterad och då känns det mindre jobbigt att göra den. Eller så kanske det helt enkelt kommer upp omständigheter som gör uppgiften onödig, och så behöver man inte göra den alls. 

 

Jag tänker lyssna på den där artikeln och i framtiden se mig själv som en oerhört talangfull person som har förmågan att sitta med ångest på natten innan prov och somna med näsan i boken, fantastiskt bra!

 

Imorgon ska vi förresten åka och hämta vår nya bil som äntligen är redo att bli en del av familjen. Den kom till bilsäljarstället redan förra veckan, men tydligen tar det en hel vecka att montera på en dragkrok (...). Så vi har fått gå i väntans tider men nu äntligen! Ska bli spännande, jag har inte sett den i rätt färg ännu och jag hypar som satan!

 

Igår var jag på galapremiär, om någon nu skulle ha missat det efter allt mitt ihärdiga tjat och överexalterade bladder. När vi kom dit var det en låång kö utanför biografen (säkert flera hundra meter ..åtminstone hundra). Jag, som den viktiga person jag är, (...) fick gå före ALLA och jag kände mig häftigast i världen när jag gick förbi kändisar som snällt fick stå och vänta.

 

Var faktiskt en hel del kända personer där, och jag kollade med stora ögon. Hela skådespelargänget från filmen fanns på plats med bl a Kjell Bergqvist. Kissie var där också med sin bror vad han nu heter, alla De Vet Du-killarna och så flera äldre skådespelare som jag inte kan namnet på. 

 

När vi kom in i biosalongen kände jag mig ännu mer top of the top eftersom vi hade reserverade extrafina platser i mitten av salongen, och satt brevid alla skådisar och andra coola människor. 

 

Filmen var kanonrolig och kryllade av kul och fyndiga repliker. Dessutom var det roligt med alla miljöer från Lidingö som jag kände igen. Huvudkaraktären i filmen bor i huset där jag bodde när jag var liten, blev nästan lite nostalgisk. 

 

Tänker inte spoila hela filmen genom att berätta för mycket, den var asbra och tycker att ALLA ska gå och se den! Biopremiären är på fredag den 19/4.

 

Shy och jag var iväg på ridlektion idag, där vi fick hålla på endel med bommar och sånt där annat spännande. Eftersom jag är fullkomligt misslyckad med allt som har med hoppning att göra så har det liksom aldrig blivit av att Shy har fått komma in i hela hoppprylen. Nu har vi dock varit med på flera lektioner med cavalettis och sånt och det märks att han har börjat få in snitsen litegrann.

 

Han är fortfarande lite "klumpig" och har ibland svårt att hålla rätt på alla benen, men det tar sig! Idag fick vi göra flera olika övningar för att få hästarna lyhörda och känsliga mellan och över bommarna/hindrena. Shy kändes mjuk och fin, det svåraste för dagen var att få honom tillräckligt alert för hjälperna, men ändå kunna samla tillräckligt för att klara av snävare svängar.

 

Jag fick rida lite kringelkrokigt och ställa och lossa i nacken, kombinerat med små flyttningar för de olika skänklarna för att få honom både uppmärksam och lösgjord. I galoppen behövde jag sätta lite mer tryck i honom än vanligt för att han skulle hitta en bra rytm över bommarna.

 

 

Det har varit en förvirrad vecka (eller så är det bara jag som är förvirrad, eller någon annan, jag skyller på veckan..), två dagar i rad har jag kommit till skolan på morgonen bara för att få reda på att vi inte har några lektioner på hela dagen. I torsdags när det hände så kom min kompis och hämtade mig, och så åkte vi in till stan och lämnade lite jackor på tryckeriet och fixade UF-grejer.

 

Men det jag egentligen vill säga är att på tisdag ska jag gå på GALAPREMIÄR! Jag vill vara helt cool med det men jag KAN inte låta bli att tycka att det är lite extrahäftigt, jag känner mig nästan som en riktig celebritet. Så är dock inte alls fallet då de flesta nog skulle kalla det att glida in på en stor fet räkmacka. Min bror har skrivit manuset och producerat filmen, så han var väl i princip tvungen att bjuda in familjen till tillställningen om han någonsin skulle få några julklappar igen. 

 

Jag vet inte ens om det kommer vara något fancy alls, kanske blir det bara som att gå på bio, fast gratis. Jag förväntar mig dock röda mattan utrullad. 

 

Idag i skolan var vi på studiebesök på en biogasanläggning. Det låter kanske inte jättespännande, men lite intressant var det allt eftersom vi var på en liknande anläggning när vi var i Indien. De var i och försig inte särskilt lika. I Indien bestod anläggningen av en liten container under ett plåttak, och så stank det skit! På den Gotländska anläggningen luktade det lite mindre skit, och så var den jättestor med massor av olika silos och rör och grejer. 

 

Hur allting fungerade och om det var något sånär lika mellan Indien och Sverige vet jag inte. Det fanns nämligen jättesöta hundvalpar precis brevid containern i Indien, så alla blev lite distraherade och hörde inte riktigt vad som sas när vi var där...

 

Jag åkte med Lydia hem efteråt och vi körde bort till en gräsplan där hon hjälpte mig med lite back- och parkeringsträning. Jag ska försöka få tummen ur och ta det där körkortet snart, just nu känner jag mig som typ... Svampbob Fyrkant, jag går på körskolan hela tiden men kör aldrig upp. 

 

Shy börjar komma tillbaka på banan efter hela långa vintern med snö, is och omöjligt underlag. Igår var vi på ridlektion och han kändes sådär härligt fräsch redan från början. (Fast "fräsch" låter som om man pratar om sallad...) Han brukar lätt bli för kort i formen och jag har ibland svårt att få till en stabil kontakt i tyglarna eftersom han blir så känslig och liksom kurar ihop litegrann. Igår sträckte han dock på sig väldigt fint, han sög på bettet och jag fick den där känslan som om att han faktiskt använde lite halsmuskler på ett härligt sätt. 

Efter hästarnas (ofrivilliga) vintervila som blivit pga all is så har vi jobbat mycket med lösgjordhet och balans. Med Shy innebär det att han ska bli smidig och mjuk i kroppen för att kunna hitta en bra takt och rörlighet i rörelserna. Vi fick blanda skänkelvikningar och öppnor med lite ökningar i traven. Jag gjorde exempelvis öppna längs långsidan för att sedan vända upp på en diagonal linje och släppa fram honom en aning. Då fungerade ökningen som lite av ett kvitto på hur det stod till med balansen. Om jag inte hade honom tillräckligt stabil och relativt rak i kroppen så blev det riktigt fisiga ökningar. Medan när vi fick till det så bjussade Shy på lite sväv och tryck. 

 

 

Shit pomfritt (jag veeet att det stavas pommes frites, men rimmet funkar liksom inte i skrift om man stavar rätt...) vad allt blir jobbigt när man är förskyld. Jag är faktiskt inte sjuk särskilt ofta men nu har jag åkt på en riktig dunderförskylning med feber och hela köret. I måndags var jag en zombie (literally), och för att undvika att starta  en apocalypse så stannade jag hemma. Idag hade vi dock en naturkunskapslektion som jag inte orkade missa, och jag åkte till skolan trots snornäsa och såndär pinsam hulkhosta. 

 

Så jag kravlade mig upp imorse och kände jag mig faktiskt mycket friskare, att åka till skolan kändes inte alls som något vidare problem. Men redan när det var dags att springa till bussen stötte jag på problem. (Jag är alltid sen så min springtur upp till vägen står typ på mitt träningsschema) Man kan ju fasen inte springa när man är förskyld, efter cirkus två meter flåsade jag värre än dom där creapy människorna som ringer mitt i natten från mystiska 071-nummer. Och det blev PIN när jag sen klev på bussen, snorig, slemhostandes och flåsandes bland alla tysta och normala människor... 

 

Efter halva dagen började jag på nytt bli lite orolig över den där apocalypsen, så jag åkte hem och grävde ner mig i sängen igen tillsammans med mina vänner Läkerol och Nezeril. 

 

 

Fundering nummer 1: Varför är det en lampa i kylskåpet men inte i frysen?

Fundering nummer 2: Dricker fiskar vatten?

 

Jag har inte klurat ut några bra svar, men jag har i alla fall hunnit med en del annat. Jag kunde faktiskt rida Shy litegrann på ridbanan. Den har (som jag säkert gnällt om tusen gånger redan) varit helt täckt med is i flera veckor. Men igår bestämde sig ju den trevliga vädernissen uppe i himlen för att släppa ner en hel massa snö över Gotland. (Hatar honom för det...) Och det gjorde att vi kunde skritta runt och göra lite stretching och lösgörande övningar. Var väl inte sådär dödligt spännande, men Shy kändes åtminstone väldigt fin och imorgon åker vi på lektion och får äntligen rida lite ordentligt.

 

Söker man i solglasögon. Bästa beskrivningen någonsin... Särskilt när denne mystiske man läser aftonbladet och förhoppningsvis har vett nog att ta av sig dom där glajjorna.

Igår var jag på ridlektion med Shy, han var förvånandsvärt fin för att inte ha blivit riden ordentligt på hela veckan. Vi gjorde massvis med smidighetsövningar och det gjorde verkligen stor nytta på Shysisen. Han blev inte bara mjukare utan jag fick bättre koll på allt annat också, så som tempot och takten. På slutet kändes det dock att han fortfarande inte riktigt är i full kondition, han blev lite trött och då blir allt lite hastigt och taffligt.

 

Idag fick jag uppleva en ridtur på en häst som inte klarar av vila lika bra. Jag försökte mig på att rida Charlie lite i skogen, fast nu i efterhand är jag inte så säker på att det var någon vidare bra idé. Jag tror att jag har blivit lite bortskämd med Shy och Ravelli, dom är båda snällast i världen och även om dom är fulla av överenergi så skulle dom aldrig göra något dumt. Charlie är egentligen inte någon bråkig häst heller, men idag märktes det tydligt att det varit isigt överallt hela veckan. 

 

Så fort han fick lite ohalkig skogsstig unter hovarna blev han alldeles till sig av lycka, och jag tror han hade lite svårt att bestämma sig för åt vilket håll han ville springa, så det blev åt alla möjliga och omöjliga håll ...samtidigt. Jag kände mig minst i världen på hans rygg (vilket är totalt ologiskt när man sitter på en liten c-ponny), och kunde varken styra eller bromsa utan att han gick rakt upp i luften i någon avancerad trippel axel eller liknade. 

 

Det största vi lyckades åstakomma var att skritta, kanske 20 meter hyffsat lugnt. Efter det hoppade jag av och ledde honom hem, på den nivån var vi. Imorgon får han åka med på ridlektion, så får han springa av sig lite på bra underlag. 

 

Jag vet att jag låter som en farmor när jag skriver det, men nu känns det verkligen som om det är vår i luften, och igår såg jag årets första snödroppar! Jag och Lydia firade det fina vädret med att stanna kvar i skolan över en timme efter att vi slutat... Vi fixade i ordning det sista inför UF-mässan, skrev ut en massa bilder, visitkort och flyers m.m.

 

Våren har förutom att vara mysigt solig gjort så att jag inte kunnat rida på flera dagar. Det har bara varit is och glashalt precis överallt. Idag lyckades jag i alla fall ta mig ut i skogen med Shy, och där kunde vi åtminstone skritta och trava litegrann på vissa stigar. Jag håller tummarna för att det smälter mer imorgon så att det kanske finns en ridbana där skriskobanan fanns idag.

 

Idag på eftermiddagen hade vi UF-arbete, jag och min kompis säljer rid-/fritidsjackor som man kan beställa med eget tryck. Och idag skulle vi ta lite bilder på jackorna, och pyssla med en del andra saker inför en mässa vi ska vara med på om en vecka.

 

Vi ska göra iordning en monter, och jag tycker det är svinsvårt att få till det så att det ser lite hästigt ut, fast utan att det blir sådär töntigt så att folk himlar med ögonen och går förbi utan att ens titta in och ta en reklamkaramell... Dessutom rör vi ju oss med en aning begränsad budget, helst är den lika med noll. Jag tror nog ändå att vi kommer få till det bra, uttrycket "man tager vad man haver" har blivit lite av ett motto i vårt fattiga företag.